Idag kom det där jag fruktat.
Det där samtalet på riktigt med min lille son.
Det sitter en äldre man på pool kanten, han kastat boll med min son som svara direkt på uppmärksamheten och glatt kastar tillbaka.
Jag går fram och säger till min son att sluta störa mannen och leka mer någon i sin egen ålder.
Under lunchen säger jag till honom igen att aldrig gå med någon oavsett och alltid fråga mamma eller pappa först!
Bara några minuter efter lunchen kommer min son springandes och säger glatt:
”Mamma den där farbrodern vill att jag ska följa med och leka i stora poolen”
Hela jag knyter mig och en känsla av panik kommer över mig.
Jag vill bara lyfta honom därifrån och springa.
Men jag börja på den förklaring jag tror de flesta av oss föräldrar oavsett tidigare erfarenheter förklarade för våran barn.
Oavsett hur snälla eller vad dom vill att du ska se hitta på får du aldrig följa med någon utan att fråga mamma eller pappa.
Det gäller alla, även barn, äldre barn, andras mammor eller pappor, tanter, farbröder…
” Men mamma, han är snäll…
Men mamma, han har oxå barn.. då måsten han ju vara snäll?!”
Jag vet inte hur jag sa svara.
Jag vill inne skapa demoner i denna lilla oskyldiga nya människa.
Men jag är rädd.
Jag vill låtar honom få ha kvar sin naiva tro på människans goda sidor men inser att jag måste ge honom en förklaring varför vi säger dessa saker.
Jag förklara att även dom som ser snälla ut kan göra elaka saker med honom, även människor med egna barn kan vilja skada andras barn och sina egna barn.
Att det finns barn som försvinner, aldrig mer kommer se sin mamma och pappa.
Att det finnas saker som varken mamma eller pappa kan sätta plåster på eller krama bort.
Jag inser att jag kanske sa för mycket men när paniken tag strypgrepp om mig försvinner allt gott och vill jag nästan vill skräma honom… Som att det skulle göra att han förstå vad jag försöker säga bättre…
Känner mig misslyckad idag men hoppas på att jag kan formulera det bättre för min fina son innan vi lägger våra huvuden på kudden ikväll…
Förklara för honom det komplexa i oss människor, vad man inte kan se utanpå och den rädsla för att något ska hända honom utan att skräma honom.